Om ganska exakt 24 timmar är jag i Barcelona. Det känns främmande. För 4 månader sedan satt vi vid köksbordet när du sa "Nehepp, då sticker vi då. Till Barcelona.", eller något i den stilen. Tiden går fort. Nu känns det i alla fall som att det kan hända någonting. Att man kan komma loss från allt som håller en tillbaka här i hemstaden, i tryggheten. Jag har fått nog av trygghet.

Jag kommer antagligen sakna människorna omkring mig. De som betyder något. Men allt sånt finns kvar. Det är absolut ingenting att ta ställning till nu. Nu ska vi bara komma bort, hitta inspirationen att fullborda allt det där som skriker i bakhuvudet och njuta av det vackra i att inte veta hur framtiden ser ut. Jag tror den ser ljus ut.