Här är bilder på det färdigställda gitarrprojektet. Underst är en blid på den photoshop-prototyp jag klickade ihop någon gång i sep/okt-skiftet förra året.




Jag är riktigt nöjd med resultatet. Den låter mer eller mindre precis som jag hade tänkt mig och är lättspelad som satan. Om man jämför med den ursprungliga idén är det inte mycket som skiljer dem åt heller. Det är i praktiken bara färgen på mick-kåporna som är fel. Men det kan jag ju alltid byta fram över.

Jag sitter uppe och skriver. För några timmar sedan köpte vi flygbiljetter till Sverige. Den 25:e Juli. Jag har blandade känslor och vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv. På ett sätt känns det kul att återvända, samtidigt kunde jag inte sova när vi gick till sängs. Jag började grina utan att riktigt känna mig ledsen. Det är mest en oro jag känner. Oron inför att jag kommer känna att en för stor del av mig stannat kvar här när jag återvänt till mitt hemland. Jag kan heller inte låta bil att gråta glädjetårar när jag tänker på hur fina vänner vi träffat här, på samma sätt som jag i september fällde tårar över alla fantastiska vänner där hemma. Det blir nog inte till att sova i natt. Känns ganska lönlöst. I stället blir jag kvar här vid datorn och jobbar med musiken.

På tal om någonting helt annat, jag har byggt färdigt mitt gitarrprojekt. Det hela började med en photoshop-prototyp någon gång i oktober och nu har jag knåpplat ihop de sista delarna. Den låter riktigt bra och har verkligen den där snärtiga diskanten jag skanar hos min andra telecaster. Jag ska se till att fixa bilder snart.


Godmorgon. Hoppas någon sovit gott i natt iallafall.

Det ser ut som det blir till att åka hem till Sverige i augusti. Ida har kommit in på skrivarlinjen på tärna foklhögskola, och det är inte en chans man spolar ner i toaletten. Jag har mycket blandade känslor. Däremot har jag bestämt mig för att inte tänka på det så mycket, och inte ta så allvarligt på allt. Vi åker hem i augusti, Ida börjar på skolan och sen får vi se vad som händer. Om man går sönder inombords är det ju inte mer än till att åka tillbaka. Det är ju dessutom aldrig fel att sätta sin kärlek på prov. Till staden, menar jag. För nog fan är jag kär alltid...

Fan vad det är varmt. Det är nästan outhärdligt om dagarna, nu innan man vant sig. Kvällarna är sköna däremot. Vi hämtade ut ett paket på posten idag. Jag glömde min mobilladdare hemma i Sverige när vi var hemma på besök, så mina päron fick skicka ner den. Vi passade på att be dem skicka med marabou-choklad och punschrullar, så idag har vi käkat punschrulle till kaffet. Världens godaste punschrulle.

Jag har haft panik på mitt hår ett tag, så idag när månadspengen trillade in knatade jag till asiat-plotter-affären (svårt att förklara konceptet) och köpte en hårtrimmer. Efter lite bråk med att klippa sig själv i nacken blev det faktiskt riktigt bra. Med viss "hej, se på mig"-varning ska ni få se en bild på hur det blev.



Knappast jättebra bild, jag vet. Men jag orkade knappast knycka Idas systemkamera för att knäppa en bild på mitt hår. Hade känts till och med mer ego då, dessutom.

Idag har det varit segt. Dagen började inte riktigt som jag hade tänkt mig men den tog sig ganska bra ändå. Efter wok på torget och kaffe på ett av de invanda caféerna i området har jag pluggat lite spanska och klinkat lite på gitarren. Inte mycket på en dag, men lungt och skönt har det varit i alla fall.

Nu är det inte många dagar kvar tills det bär av hem till Sverige. Vi köpte biljetter tidigare i veckan när jag fick pengar från CSN, efter en evighet av pappersexercis fram och tillbaka. 13 dagar blir det att spendera hemma i fosterlandet. Jag tror det kommer kännas förbannat skönt att komma tillbaka ett tag.

Jag har inte skrivit på länge, igen. Nu har jag i alla fall hittat lite skrivlust någonstans i bakhuvudet. Jag har inte spelat in någonting på snart tre månader. Min dator gick sönder i mitten av januari och i kombination med uteblivna csn-pengar har detta resulterat i en datorlös Jonathan. Men nu ser det ljusare ut. Förhoppningsvis får jag pengar inom kort och då blir det till att köpa ny macbook. Jag ska köpa en från staterna billigt, så jag får en burk som passar mina ändamål, utan att behöva lägga ut hela ugandas stadskassa på den.

 

Tiden utan att kunna spela in har trots allt varit nyttig. Både musikmässigt och för mina studier. Jag har fasansfullt många nya idéer, så många att jag inte vet hur jag ska hinna med att spela in allting. Men det är inte särkilt negativt.

 

Det här inlägget skulle säkerligen kunna bli hur lågt som helst, men eftersom jag hade tänkt börja skriva av mig lite oftare här, vill jag helst ha något kvar att skriva om kommade dagar. Jag tror verkligen jag behöver det. Ibland är det lite väl mycket som cirkulerar i huvudet.

Vi har sjukstuga här hemma. Ida har hostat i flera dagar och jag tror jag har dragit på mig samma sjuka. Jag börjar känna mig riktigt hängig. Ovanpå detta så har jag hur mycket plugg som helst att ta tag i, det känns inte jättemotiverat direkt.

Jag står lite still med musiken. Eller inte still direkt, jag är bara i en sån där period när allt jag gör känns skitdåligt och jag vill börja om från början, vilket jag inte tänker göra. Det går nog över snart, jag ska göra ett försök om nån timme. Det blir någon sorts humörkaos i mig när jag försöker hitta tillbaka till en känsla jag hade när jag skrev en viss text. Måste liksom hitta det där som jag ville förmedla då för att slutgöra projektet.

För att helt byta samtalsämne (inte mycket till samtal det här, men ändå) så vill jag tipsa om en film. Den heter In search of a midnight kiss. Helt fantastisk rulle. Vi såg den igår kväll för andra gången och den var lika bra som den första. Se den! Den finns att tanka ner på tpb, men inte med svensk text. Mig veterligen är den inte släppt i Sverige så då måste det ju faktiskt t.o.m vara helt ok att ladda hem den. Men det kanske bara är jag som tycker så...

Adeu...

Idag har det varit nån sorts helgdag. Vilket för oss mest har betytt att marknaden var stängd idag, så vi fick ingen fetaost, som vi ville. Men det gjorde inget. Vi har varit i parken större delen av dan och kvällen. Tagit det lungt och filosoferat. Lungnet är underbart.

Imorgon är vi inbjudna till invigningsfest på en bar här i närheten. Det ska bli skitkul att prata med lite människor. Alla som känner mig vet att jag har ett ganska stort behov av att prata. Blir ju inte så mycket sånt här nere trots allt.

Nu ska jag titta på film tror jag. Vi får se vad det blir för nått. Godnatt.

Det har stått ganska still här de senaste dagarna. Till stor del kan det nog bero på de senaste dagarnas frekventa regnskurar. Jag har gått på halvfart och inte känt någon större lust att prestera något alls. Men det är skönt ibland det med. Jag ska försöka ta mig i kragen imorgon...

Jag upptäckte här om dagen att posten här i Barcelona har skickat tillbaks mina skor till Kina. Hade beställt converse på eBay, som vanligt, men den här gången blir det nog lite svårare att få tag på dem. Vi får se hur det går. Känns ju inte så där jätteroligt om två par converse bara försvinner. Det största problemet är nog att jag inte har ordförråd nog att skrika på postpersonalen.

Jag har tagit mig upp lite tidigare idag. Vi ska försöka vända tillbaka dygnet. Den här dagen ska jag ägna åt skolan. Måste lägga musiken lite åt sidan ett tag. Nu har jag åtminståne i praktiken färdigställt en låt, har en som nästan är klar (max två dagars jobb) och sen har jag ytterligare en som är på god väg. Denna måste skickas hem till sverige först bara, så min vapendragare Maxo kan lägga trummor. Tanken är att jag ska släppa en lite demo med dessa tre låtar, det är en början iaf. Jag har otaliga projekt på gång.

Nu blir det kaffe och fattiga riddare. Sen, som sagt, plugg...

Jag tänker inte skriva så mycket. Har faktiskt ingenting jag vill säga. Jag har nått jag vill visa däremot. Kolla in det här:

Fast faktum är att jag skulle mörda för att få 15 grader och regn inatt.
Det vore underbart.

Nu är luften sval, det är första gången sen jag lämnade landet lagom som regnet verkligen öst ner. Nu har det slutat regna, takfönstren är vidöppna och jag sitter uppe i mörkret med datorn. Jag befinner mig i slutskedet av mixningen av en låt. Håller på och mixar sångspår nu. Det är fan inte det lättaste. Men bra blir det.

Sen senast har jag gjort några nya upptäckter.

1. Grillad färsk tonfisk är sjukt gott.
2. När vi är hemma märks det inte att vi är utomlands.
3. När vi går utanför dörren märks det att vi är utomlands.
4. Kackerlackor är inte så äckliga, vanliga tvestjärtar är äckligare.
5. Jag saknar en spelningskamrat här, jag pratar med mig själv för mycket.
6. Min dator ger mig elchocker för att eluttagen här är ojordade.

Det var allt för nu. Imorgon är det en ny dag.

Min nya adress. Allt löste sig med boende idag, vi flyttar in på torsdag. Vi ska bo mitt i Gracía, vid ett torg med café, bar och glassbar. Det är en etta på 40 kvadrat med terass på 50 kvadrat. Det känns skitbra. Nu gäller det bara att fixa internet.

Så fort vi flyttat in är det dags att komma igång på riktigt med musikmakeriet. Jag har mycket på gång som vanligt, och nu när jag har hjälp med trummorna hemma från landet lagom låter det bättre än någonsin. Ni ska få se. Snart så.

Nu tror jag att det börjar sjuka in. Vi har vandrat gator planlöst i timmar idag. Ska man lära sig staden måste man ju börja någonstans. Promenerandet avslutades med en tur in till affären. Chips + Öl = Kvällsmat. Men inte för Ida. Hon ska vara så jäkla duktig och äta vattenmelon istället.

Nu ska jag packa upp instrumenten för att se hur de mår efter flyget igår. Jag har ju trots allt lovat mig själv att jag ska spela flera timmar om dagen här nere. Men man behöver ju inte börja direkt. Eller hur?

Om ganska exakt 24 timmar är jag i Barcelona. Det känns främmande. För 4 månader sedan satt vi vid köksbordet när du sa "Nehepp, då sticker vi då. Till Barcelona.", eller något i den stilen. Tiden går fort. Nu känns det i alla fall som att det kan hända någonting. Att man kan komma loss från allt som håller en tillbaka här i hemstaden, i tryggheten. Jag har fått nog av trygghet.

Jag kommer antagligen sakna människorna omkring mig. De som betyder något. Men allt sånt finns kvar. Det är absolut ingenting att ta ställning till nu. Nu ska vi bara komma bort, hitta inspirationen att fullborda allt det där som skriker i bakhuvudet och njuta av det vackra i att inte veta hur framtiden ser ut. Jag tror den ser ljus ut.

Jag förstår faktiskt inte varför allt ska vara så invecklat jämt. Jag är trött. 24 nätter kvar tills jag slutar. Inga mer tidningar. Inga fler nätter. Jag hoppas att allt vänder sen, det är en jobbig period nu, precis som det brukar vara innan semestern. Men det kommer ljusare tider.

Innan jag börjar vill jag tala om att Petra Mede Show kan vara det töntigaste jag sett i svensk TV. Med det sagt så kan jag berätta att det har varit sjukdomshelg här hemma. Vi har varit utslagna sedan i fredags, men om vi har lite tur har det nog vänt nu. Jag kom på mig själv med att sitta och stirra in i TV:n och hänga läpp, istället för att faktiskt göra någonting av tiden. Som att blogga vore så jäkla givande...

I morgon ska det tydligen bli sol, det skulle vara skönt om SMHI hade rätt den här gången. Men det händer ju inte så ofta. Det känns som det är dags att vända på spiralen nu. Vi lyckades, sjukdom till trots, ta oss ut på en långpromenad tidigare. Det vill jag fortsätta med. Käka lite nyttigare, ta oss ut och gå och strecha ordentligt efter jobbet. Helt enklet ta hand om min kropp de sista 44 arbetsnätterna jag har kvar på jobbet. Sen är jag fri.

Jag ska försöka peppa Ida också, hon är mycket duktigare på att hålla sig borta från skitmat och godsaker. När hon väl kommer igång iallafall. Vad säger du älskling?

Jag börjar tvivla på om jag kan blogga överhuvudtaget. Dagarna går så fort att det är svårt att hinna med att tänka. Sov på tok för länge idag med, jag är så jävla trött på att vara trött.

Nu kokar soppa på spisen. Om jag lyckas ta mig i kragen och göra något av den här dagen blir det nog en långpromenad efter soppan. Det skulle vara skönt.

På återseende.

Känns onödigt att berätta att solen har tittat fram idag. Det har ni nog märkt ändå. Men en förbannat skön dag har det varit iaf. Det var det inte igår... det var mest en förbannat förbannad dag.

Skattebeskedet landade i brevlådan här om dagen och jag blev positivt överaskad. Mycket positvt överaskad. Dessutom känns det som att det börjar växa fram någon sorts duglig ekonomi i mitt liv. Tro mig, det är efterlängtat.

Jag klinkade lite gitarr nyss och konstaterade att det var på tok för länge sedan jag spelade in något nu, mitt huvud börjar bli fullt. Jag ska försöka hinna med lite sånt imorgon för snart ramlar Foppa in på en kopp kaffe. Då blir det ingen gitarr.


En stad som ligger tom, en känsla som är lättskrämd.
Jag börjar se dig som du är.

Det är någon slags söndags/måndagsbastard idag. Trots att vädret har tagit några steg tillbaka känns det helt ok. Nu har vi iaf fått en försmak av den kommande våren. Tack för den.
Igår blev det senare än väntat, mycket senare än väntat. 3 minuter in i "An education" ringde Foppa, sen gjorde han oss sällskap tills småtimmarna började bli stora timmar. Dessutom dök en aspackad Amanda upp vid 01-tiden. En mycket trevlig kväll. Nu ska jag titta på film igen, på order från högre chef (läs: Ida). Vi hörs senare.