Här är bilder på det färdigställda gitarrprojektet. Underst är en blid på den photoshop-prototyp jag klickade ihop någon gång i sep/okt-skiftet förra året.




Jag är riktigt nöjd med resultatet. Den låter mer eller mindre precis som jag hade tänkt mig och är lättspelad som satan. Om man jämför med den ursprungliga idén är det inte mycket som skiljer dem åt heller. Det är i praktiken bara färgen på mick-kåporna som är fel. Men det kan jag ju alltid byta fram över.

Jag sitter uppe och skriver. För några timmar sedan köpte vi flygbiljetter till Sverige. Den 25:e Juli. Jag har blandade känslor och vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv. På ett sätt känns det kul att återvända, samtidigt kunde jag inte sova när vi gick till sängs. Jag började grina utan att riktigt känna mig ledsen. Det är mest en oro jag känner. Oron inför att jag kommer känna att en för stor del av mig stannat kvar här när jag återvänt till mitt hemland. Jag kan heller inte låta bil att gråta glädjetårar när jag tänker på hur fina vänner vi träffat här, på samma sätt som jag i september fällde tårar över alla fantastiska vänner där hemma. Det blir nog inte till att sova i natt. Känns ganska lönlöst. I stället blir jag kvar här vid datorn och jobbar med musiken.

På tal om någonting helt annat, jag har byggt färdigt mitt gitarrprojekt. Det hela började med en photoshop-prototyp någon gång i oktober och nu har jag knåpplat ihop de sista delarna. Den låter riktigt bra och har verkligen den där snärtiga diskanten jag skanar hos min andra telecaster. Jag ska se till att fixa bilder snart.


Godmorgon. Hoppas någon sovit gott i natt iallafall.

Det ser ut som det blir till att åka hem till Sverige i augusti. Ida har kommit in på skrivarlinjen på tärna foklhögskola, och det är inte en chans man spolar ner i toaletten. Jag har mycket blandade känslor. Däremot har jag bestämt mig för att inte tänka på det så mycket, och inte ta så allvarligt på allt. Vi åker hem i augusti, Ida börjar på skolan och sen får vi se vad som händer. Om man går sönder inombords är det ju inte mer än till att åka tillbaka. Det är ju dessutom aldrig fel att sätta sin kärlek på prov. Till staden, menar jag. För nog fan är jag kär alltid...

Fan vad det är varmt. Det är nästan outhärdligt om dagarna, nu innan man vant sig. Kvällarna är sköna däremot. Vi hämtade ut ett paket på posten idag. Jag glömde min mobilladdare hemma i Sverige när vi var hemma på besök, så mina päron fick skicka ner den. Vi passade på att be dem skicka med marabou-choklad och punschrullar, så idag har vi käkat punschrulle till kaffet. Världens godaste punschrulle.

Jag har haft panik på mitt hår ett tag, så idag när månadspengen trillade in knatade jag till asiat-plotter-affären (svårt att förklara konceptet) och köpte en hårtrimmer. Efter lite bråk med att klippa sig själv i nacken blev det faktiskt riktigt bra. Med viss "hej, se på mig"-varning ska ni få se en bild på hur det blev.



Knappast jättebra bild, jag vet. Men jag orkade knappast knycka Idas systemkamera för att knäppa en bild på mitt hår. Hade känts till och med mer ego då, dessutom.

Efter mycket om och men har jag nu min nya dator. Det känns nästan overkligt att sätta sig ner och kolla igenom alla projekt. Det är mest det jag hunnit än så länge, men jag har spelat in lite också iaf. Näst på tur står att skriva en lista över alla projekt och vilken prioritet de har. Måste få nån jävla ordning på allt.

Idag har vi varit iväg på en liten utflykt till Montjuїc. Mest för att komma ut lite. Det behövdes efter gårdagen, som var rätt tradig. Jag pluggade spanska i timmar, kokade soppa som blev ruskigt misslyckad, pluggade mer, spelade in ett riff eller två och sist men inte minst snubblade jag på en tidningsartikel. Ann Charlott Altstadt har skrivit en artikel om ”den blåsta generationen”. Jag fann detta mycket intressant eftersom jag själv alltid märkt en mycket tydlig gräns mellan 80- och 90-talisterna gällande samhällssyn, moral, intressen, ja tammefan det mesta. Samtidigt känner jag att hela den här ”hacka på unga tjejer som bloggar om mode-grejen” känns lite tunn. Problemet är djupare än så. Det är en cancer som sprider sig i samhällskroppen medan vi fortsätter fylla denna kropp med cigaretter, sprit, champinjoner, friterad potatis, UV-ljus och var enda annan jävla cancerogen jag skulle kunnat använda som metafor här. Problemet är att vi som inte bidrar till själva sjukan inte gör tillräckligt för att stoppa den. Inte jag heller. I synnerhet inte jag. Inte nu. Tyvärr tror jag det behöver gå så långt, att ett tillräckligt stort omfång människor känner att de har så lite att leva för att de inte har något att förlora. Den dagen hela sjukvårdskåren inte strejkar, utan säger upp sig, för att det helt enkelt inte är lönt att gå till jobbet längre. Eller då unga utan bostad barrikaderar byggnader i ren desperation för att ha någonstans att sova. När nästa varsel på SAAB resulterar i massuppsägning. Arbetarna måste förstå att de har makten. Vi har makten. Någonting måste hända. Jag vet inte vad, men det vi ser omkring oss varje dag är ohållbart och kommer förgöra sig själv.

Nu blev det här mycket allvarligare än jag hade tänkt. Men jag blir så uppspelt...

 

 

”Om man sätter eld på en bil är detta ett brott. Om man bränner 1000 bilar är detta en politisk aktion” - Ulrike Meinhof

Idag har det varit segt. Dagen började inte riktigt som jag hade tänkt mig men den tog sig ganska bra ändå. Efter wok på torget och kaffe på ett av de invanda caféerna i området har jag pluggat lite spanska och klinkat lite på gitarren. Inte mycket på en dag, men lungt och skönt har det varit i alla fall.

Nu är det inte många dagar kvar tills det bär av hem till Sverige. Vi köpte biljetter tidigare i veckan när jag fick pengar från CSN, efter en evighet av pappersexercis fram och tillbaka. 13 dagar blir det att spendera hemma i fosterlandet. Jag tror det kommer kännas förbannat skönt att komma tillbaka ett tag.

Jag har inte skrivit på länge, igen. Nu har jag i alla fall hittat lite skrivlust någonstans i bakhuvudet. Jag har inte spelat in någonting på snart tre månader. Min dator gick sönder i mitten av januari och i kombination med uteblivna csn-pengar har detta resulterat i en datorlös Jonathan. Men nu ser det ljusare ut. Förhoppningsvis får jag pengar inom kort och då blir det till att köpa ny macbook. Jag ska köpa en från staterna billigt, så jag får en burk som passar mina ändamål, utan att behöva lägga ut hela ugandas stadskassa på den.

 

Tiden utan att kunna spela in har trots allt varit nyttig. Både musikmässigt och för mina studier. Jag har fasansfullt många nya idéer, så många att jag inte vet hur jag ska hinna med att spela in allting. Men det är inte särkilt negativt.

 

Det här inlägget skulle säkerligen kunna bli hur lågt som helst, men eftersom jag hade tänkt börja skriva av mig lite oftare här, vill jag helst ha något kvar att skriva om kommade dagar. Jag tror verkligen jag behöver det. Ibland är det lite väl mycket som cirkulerar i huvudet.

Vi har sjukstuga här hemma. Ida har hostat i flera dagar och jag tror jag har dragit på mig samma sjuka. Jag börjar känna mig riktigt hängig. Ovanpå detta så har jag hur mycket plugg som helst att ta tag i, det känns inte jättemotiverat direkt.

Jag står lite still med musiken. Eller inte still direkt, jag är bara i en sån där period när allt jag gör känns skitdåligt och jag vill börja om från början, vilket jag inte tänker göra. Det går nog över snart, jag ska göra ett försök om nån timme. Det blir någon sorts humörkaos i mig när jag försöker hitta tillbaka till en känsla jag hade när jag skrev en viss text. Måste liksom hitta det där som jag ville förmedla då för att slutgöra projektet.

För att helt byta samtalsämne (inte mycket till samtal det här, men ändå) så vill jag tipsa om en film. Den heter In search of a midnight kiss. Helt fantastisk rulle. Vi såg den igår kväll för andra gången och den var lika bra som den första. Se den! Den finns att tanka ner på tpb, men inte med svensk text. Mig veterligen är den inte släppt i Sverige så då måste det ju faktiskt t.o.m vara helt ok att ladda hem den. Men det kanske bara är jag som tycker så...

Adeu...

Idag har det varit nån sorts helgdag. Vilket för oss mest har betytt att marknaden var stängd idag, så vi fick ingen fetaost, som vi ville. Men det gjorde inget. Vi har varit i parken större delen av dan och kvällen. Tagit det lungt och filosoferat. Lungnet är underbart.

Imorgon är vi inbjudna till invigningsfest på en bar här i närheten. Det ska bli skitkul att prata med lite människor. Alla som känner mig vet att jag har ett ganska stort behov av att prata. Blir ju inte så mycket sånt här nere trots allt.

Nu ska jag titta på film tror jag. Vi får se vad det blir för nått. Godnatt.

Det har stått ganska still här de senaste dagarna. Till stor del kan det nog bero på de senaste dagarnas frekventa regnskurar. Jag har gått på halvfart och inte känt någon större lust att prestera något alls. Men det är skönt ibland det med. Jag ska försöka ta mig i kragen imorgon...

Jag upptäckte här om dagen att posten här i Barcelona har skickat tillbaks mina skor till Kina. Hade beställt converse på eBay, som vanligt, men den här gången blir det nog lite svårare att få tag på dem. Vi får se hur det går. Känns ju inte så där jätteroligt om två par converse bara försvinner. Det största problemet är nog att jag inte har ordförråd nog att skrika på postpersonalen.

Jag är djupt besviken över valresultatet. Det är för mig helt ofattbart hur SD kan ha fler väljare än Vänstern. Sjukt. För att vara lite positiv visar valsiffrorna iaf lite hopp, den yngre generationen verkar ha hjärtat lite längre åt vänster.

Jag undrar hur lång tid det ska ta innan svenska folket kommer på att de kanske inte lever i världens bästa land bara för att majoriteten kan bo i villa, köra en bil som är max fem år gammal, ha en dator per familjemedlem i hushållet, ha en skitfräsch mobiltelefon per familjemedlem, ha fler än en TV-apparat (helst då minst 32-tums LCD), ha en x-box till den stora tv:n, handla kläder för ofantliga summor som knappt håller någon månad (varken kvalitetsmässigt eller trendmässigt), lägga ner så jävla mycket pengar på skräpmat att fetma blir en folksjukdom och köpa julklappar för i genomsnitt 2700 kr varje år.

Man kan vara hur lycklig som helst utan allt det där. Om inte lyckligare...

Nu har jag lagt ut min första låt tillhörande projektet Medijoker på nätet. Låten heter Legionär och är en liten smygtitt (kan man säga smyglyssning?) på vad som komma skall. Den är skriven i mars/april i år och är avsevärt mer avskalad än någonting jag skrivit tidigare... och senare. För den som är intresserad finns låten att lyssna på här, alternativt att ladda hem här. Alla mina låtar kommer att finnas tillgängliga på min profil på LastFM. Det kommer dyka upp låtar titt som tätt under hösten, om allt går vägen.

Nu sitter jag och mixar igen. Igår började jag spela in en låt som skrev för ca 5 år sedan. Jag lägger ljudpussel och bygger något som jag burit i mitt huvud mycket länge. Än så länge har mitt minne inte svikit mig, och jag hoppas att det inte börjar svalna nu.

Bona Nit...

Jag har tagit mig upp lite tidigare idag. Vi ska försöka vända tillbaka dygnet. Den här dagen ska jag ägna åt skolan. Måste lägga musiken lite åt sidan ett tag. Nu har jag åtminståne i praktiken färdigställt en låt, har en som nästan är klar (max två dagars jobb) och sen har jag ytterligare en som är på god väg. Denna måste skickas hem till sverige först bara, så min vapendragare Maxo kan lägga trummor. Tanken är att jag ska släppa en lite demo med dessa tre låtar, det är en början iaf. Jag har otaliga projekt på gång.

Nu blir det kaffe och fattiga riddare. Sen, som sagt, plugg...

Jag tänker inte skriva så mycket. Har faktiskt ingenting jag vill säga. Jag har nått jag vill visa däremot. Kolla in det här:

Fast faktum är att jag skulle mörda för att få 15 grader och regn inatt.
Det vore underbart.

Nu är luften sval, det är första gången sen jag lämnade landet lagom som regnet verkligen öst ner. Nu har det slutat regna, takfönstren är vidöppna och jag sitter uppe i mörkret med datorn. Jag befinner mig i slutskedet av mixningen av en låt. Håller på och mixar sångspår nu. Det är fan inte det lättaste. Men bra blir det.

Sen senast har jag gjort några nya upptäckter.

1. Grillad färsk tonfisk är sjukt gott.
2. När vi är hemma märks det inte att vi är utomlands.
3. När vi går utanför dörren märks det att vi är utomlands.
4. Kackerlackor är inte så äckliga, vanliga tvestjärtar är äckligare.
5. Jag saknar en spelningskamrat här, jag pratar med mig själv för mycket.
6. Min dator ger mig elchocker för att eluttagen här är ojordade.

Det var allt för nu. Imorgon är det en ny dag.